Recension: Call of Duty: WWII

Call of Duty är tillbaka ännu en gång och denna gången går vi tillbaka till rötterna, andra världskriget och det är bättre än nånsin, eller är det?

Nytt år betyder även ett nytt Call of Duty och som vanligt hoppas vi på att det ska bli det bästa Call of Duty, ett som i alla fall kan slå Modern Warfare som enligt oss fortfarande är det bästa CoD.

Men jag kan säga redan nu innan ni läser hela recensionen att Call of Duty: WWII är utan tvekan det bästa CoD vi har fått på bra många år och detta inte bara för att man går tillbaka till där allt började för call of duty, andra världskriget utan även för att man genomfört det mesta med spelet riktigt bra, allt från story till zombie-läge till multiplayer.

Som vanligt så är det just storyn vi börjar med när vi testar ett nytt Call of Duty och denna gången får vi följa med som Ronald ”Red” Daniels som är en soldat från US 1st infantry Division där vi ska börja med att ta oss upp för Normandies stränder under den ökända D-day för att befria Paris men som vanligt är det betydligt svårare än det låter och dom flesta känner nog även till dessa stränder från tidigare spel och filmer.

Märks tydligt att utvecklarna vill att man ska skapa sig ett ”brödraskap” med sin grupp och redan från början får vi vara med om hur vi tillsammans med andra i vår grupp eller pluton har en del muntjafs och det är även där allting börjar och man inser vilka i sin grupp som verkligen blir tills en broder längre fram i storyn och djupare in i kriget. Känslan när man sitter i båten som sakta glider in på Normadies stränder och man hör explosioner och man blir beskjuten ökar pulsen ganska snabbt, fastän vi har varit med om detta i tidigare spel så är det något annorlunda med CoD denna gången. När rampen väl fälls ner och man ser raden framför en blir nerskjutna lika snabbt undrar man snabbt hur detta ska gå, hur ska man överleva detta och om man nu överlever att ta sig från detta båten, vad händer sen?

När vi väl överlever Normandie så fortsätter krigandet, äventyret eller vad man nu väljer att kalla det. Vi får oss en närmare inblick på vår karaktär Red, men även dom andra karaktärerna i vår grupp som vi kommer allt närmare och ju närmare vi kommer jobbigare blir det också när det mest oförutsägbara händer titt som tätt.

Att ett nytt Call of Duty får ett Zombie-läge tillhör även lite av en tradition nu och självklart har även Call of Duty: WWII fått detta spelläget. Vi kan även säga att detta zombieläget är nog den läskigaste hittills, inte bara när det kommer till själva zombies men även kartorna man spelar på samt miljön i sig är lite lätt skrämmande.

Multiplayer känner vi igen som i de flesta andra CoD både när det kommer till levelsystemet, vapnen och spellägen. Dock finns det en nyhet nu som kallas för Headquarters och är som en social hubb där vi kan springa runt med andra spelare där vi antingen kan välja att möta andra 1 vs 1 eller bara utforska detta headquarters som mest är intressant några minuter och snabbt tråkar ut oss.

När det kommer till grafiken måste jag utan tvekan säga att Call of Duty: WWII är helt klart det snyggaste FPS-spel jag varit med om på bra länge, det märks tydligt att stor fokus har lagts på karaktärerna och helt ärligt så känns det nästan som att man tittar på en film än ett spel. Om det är en bra eller dålig sak får man avgöra själv men jag gillade det, gillade det starkt.

Även röstskådespelarna är flera kända namn, vi har även några Hollywood kändisar med i Call of Duty: WWII som säkert många utav er kommer att känna igen och som gör ett alldeles utmärkt jobb. Man får en helt annan känsla när det kommer till storyn och flera gånger undrar man hur allting ska sluta, man vet ju hur kriget slutar men inte en aning om hur det går för Red och hans pluton.

Men när det kommer till menyer, multiplayer och allt annat hos Call of Duty: WWII så känner vi igen oss, just när det kommer till multiplayer som vi spenderar mestadels tid på efter storyn så är det inte mycket nytt och känner igen nästintill allting. Vi vill verkligen se ett nytt Call of Duty istället för att vi får ny story, ny tidsaspekt men samma gamla grund. Vi vill ha allting nytt, nytänk från Acitivsion och deras utvecklare som ligger bakom Call of Duty.

Call of Duty: WWII är långt ifrån ett dåligt spel, förutom att det är riktigt snyggt och har ett helt enastående ljud så är multiplayer fortfarande underhållande. Det är högt tempo, man vill fortfarande får till sina perks, man vill fortfarande uppgradera sina vapen och sina olika klasser, men dock håller det inte lika länge som det kanske gjorde för några år sedan. Det är här vi behöver något nytt som håller spelet ”levande” lite längre.

Omdöme

Call of Duty: WWII kan jag nog säga ganska lätt är det näst bästa Call of Duty som har släppts och äntligen verkar det som att Activision går mot rätt riktning när det gäller denna spelserie. Dock tror jag inte att andra världskriget är något som kommer hålla i sig nu utan var bara en ett litet hopp i rätt riktning men om det håller i sig framöver är tveksamt.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Vill du vara med i diskussionen?
Tveka inte att vara med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


5 + 8 =


Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.