Recension: Sekiro: Shadows Die Twice

Gänget bakom succén Dark Souls är tillbaka och dom behåller sin stil till en viss del, men jag varnar er för att detta är ett lir som kan skapa frustration men From Software visar sina muskler på riktigt denna gången.

Jag har alltid velat, poängtera velat spela mig igenom alla tre Dark Souls spelen samt Bloodborne, men har aldrig riktigt blivit av. Det handlar inte om att det är tidsbrist eller att jag inte kan eller äger spelen, problemet är att jag är helt enkelt för dålig.

När jag spelade Dark Souls 2 första gången vid sitt släpp så visste jag ärligt talat inte vad jag gav mig inpå förrän det var försent helt enkelt. Men jag försökte, om och om igen, timme efter timme men jag tog väldigt små steg framåt, något jag inte var van vid annars och gjorde att jag tyvärr… gav upp.

Nu är det dags igen men denna gången något helt nytt och något som From Software velat göra så länge enligt dom själva, Sekiro: Shadows Die Twice.

Denna gången får vi uppleva ett 1600-talets Japan under Sengouku perioden där mycket fokus ligger på samurajer och deras förmågor att använda sina svärd eller för att vara helt korrekt deras Katanas. Vi får spela som karaktären Wolf som har hamnat i ett krig där vi har ett uppdrag, ett uppdrag som låter enkelt men som är svårare och större än man kan tro, vi ska rädda vår kejsare som är en liten flicka. Hon har kidnappats av en annan krigare som gör allt för att få makten och allt för att förinta Wolf, men Wolf är så mycket mer än bara en soldat, en krigare, en samurajmästare.

Jag känner igen väldigt mycket från deras tidigare spel där det bland annat krävs att vi har tålamod, att vi läsare av spelet m.m. Men det är ett helt nytt stridssystem i Sekiro där vi denna gången måste parera betydligt mer men även blockera attacker mot oss med vårt vapen, det är där det nya kommer i form av en mätare som är nån typ av uthållning/hållningsmätare som gör att om den fylls tappar vi helt enkelt balansen, vi tappar stinget och fienden kan attackera oss utan att vi skyddar oss, men det som skiljer sig lite denna gången är att även alla fiender har denna mätaren vilket gör att strategierna kan vara avgörande.

Det finns även möjligheten till att dödsstötsattack och detta kan man göra på alla fiender, även mini-bossarna som det finns en hel del utav. Fienderna dör direkt av detta medan mini-bossarna förlorar första delen av sitt liv för att sedan andra delen måste man strida sig fram till. När det gäller huvudbossarna, dom större bossarna så är det svårt att göra denna attack då man måste smyga sig på fienderna och just smygandet har blivit en stor del i Sekiro. Något som var svårt innan var just smygandet, det var svårt att smyga sig på fienderna eller bara försöka smyga sig förbi dom, detta är nu fullt möjligt i Sekiro och kan ibland vara ganska så avgörande för många men inte alltid ett måste. Jag är annars helt värdelös på att smyga i spel, främst för att jag inte riktigt har tålamodet till det, men i Sekiro är det helt annorlunda och man vill verkligen göra det lätt för sig och ta ner fienderna utan en jobb och onödig strid.

From Software fortsätter att överraska och framför allt imponera på oss med sin design, sina världar och alla fiender samt bossar. Fienderna har sin variation både när det kommer till strid och utseende. Bossarna är som vanligt det som överraskar mest och alla är unika på sitt sätt, inte bara när det gäller svårighetsgrad utan även design, rörelser m.m.

Sekiro: Shadows Die Twice är på olika sätt både svårare och lättare än From Softwares tidigare spel, som ni kan höra på namnet “Shadows Die Twice” så får man alltså en andra chans när man dör, men detta får man inte utan några som helt konsekvenser. Världen runt omkring oss dör allt mera och snabbare ju fler gånger vi gör och väljer att “resurrect” oss, så även här gäller det att ge sig en extra tankeställare om det verkligen är värt det.

Men fienderna kan ställa till det betydligt mer, man måste verkligen lära sig rörelserna hos fienderna samt parera så mycket det bara går, ingen ide att bara gå rakt på fienden då det väldigt sällan kommer löna sig.

Denna gången så är det heller inte så mycket fokus på vapen och utrustning, istället så får vi jobba med skills samt att vi har en protesarm som har möjligen att få lite olika tillbehör och som kan underlätta vissa situationer om man använder den rätt. Detta är förstås ingen måste och jag använde inte denna arm på flera timmar in i spelet, glömde helt enkelt av det och såg inget behov utav det.

Spelet har släppts på PC, PS4 och Xbox One, vår testrecension är spelad på PC där vi tyvärr var med om lite problem där FPS inte var högre än 20 till en början och detta fastän vi uppdaterat alla drivrutiner, ända lösningen vi hade var att koppla ur alla skärmar förutom en och då kom vi upp i stabila 60 FPS. Detta är något som självklart håller på att åtgärdas men efter att läst lite på internet så var samma fel med i Dark Souls 3 i början vilket är lite tråkigt att man inte såg över detta problem innan lanseringen. När jag väl sen kom in i spelet var jag inte med om några som helst buggar utan det flyter på väldigt bra, det ända jag inte tyckte om är kameravinklarna men oftast var det även mitt egna fel då jag tog striderna vid fel tillfällen bland annat och fel områden.

Multiplayer är också något som Sekiro tyvärr blir helt utan denna gången, man kan alltså inte ta hjälp av en annan spelare eller ens spela co-op överhuvudtaget vilket enligt mig är tråkigt då det finns en stor värld man kan utforska tillsammans med sina vänner, men denna gången blir vi utan tyvärr.

Det finns så mycket mer man kan skriva och berätta om Sekiro men enligt mig är det helt klart bäst att uppleva detta själv, lägga tiden på det och få uppleva denna värld med både alla karaktärer, fiender, bossar men miljön är nog den som är bäst och omfamnar en ganska snabbt.

From Software har bevisat att vi inte kommer sakna ett nytt Dark Souls utan att dom faktiskt kan göra så mycket mer än bara Dark Souls och Bloodborne, vi kan med säkerhet säga nu att när dessa utvecklare ger sig på något så vet vi att det kommer leverera med hög kvalitet, stor spänning och en rejäl utmaning för många.

Jag kan säga att fastän man tycker vissa bossar kan vara omöjliga så är dom inte det, problemet är bara att man måste göra rätt och läsa av hur bossarna rör sig och attackerar, sen är det bara att köra på!

Sekiro: Shadows Die Twice
  • 9/10
    Grafik - 9/10
  • 9/10
    Ljud - 9/10
  • 10/10
    Miljö - 10/10
  • 8/10
    Story - 8/10
9/10

Testutrustning

Processor: Intel Core i7-7700k
Grafik: MSI RTX 2080
RAM: 16 GB DDR4 3200 MHz
SSD: Kingston DC400 1600 GB (Vårt test)
OS: Windows 10 Pro

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Var med och diskutera inlägget
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


2 + 1 =


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.