När man inte trodde ett rollspel kunder bli bättre så bevisar Pathfinders uppföljare något helt annat, hur djupt i storyn kan man gå?

Jag har alltid vari fascinerad över hur rollspel verkligen kan bli mästerverk när det kommer till story, men när det väl gäller gameplay kan det bli enformigt. Med Pathfinder: Wrath of the Righteous så har Owlcat Games lyckats skapa en såpass bra balans och såpass stor variation att man tröttnar ej, själva verket så blir man bara mer peppad och vill spela mer.

När jag ska skriva en recension för ett spel som Pathfinder: Wrath of the Righteous så finns det så enormt mycket man vill säga, främst för storyn men minsta lilla känner jag skulle bli en spoiler och man vill verkligen inte avslöja storyn i Pathfinder: Wrath of the Righteous då det finns så många kombinationer men även så många överraskningar som väntar på en.

Tidigare rollspel i samma genren som Pathfinder har varit spel som jag vill spela men som jag inte klarat av, helt enkelt för svårt för mig och gjort då att man bara gett upp. Pathfinder: Wrath of the Righteous är annorlunda och svårighetsgraden gör att man kan njuta av storyn om man vill, och då njuter man verkligen till fullo.

Pathfinder: Wrath of the Righteous

Pathfinder: Wrath of the Righteous har många mekaniker och det finns mycket att tänka på i spelet, det märks tydligt att utvecklarna kämpat med att göra spelet ”lätt att förstå” men jag skulle nog ändå säga att detta spelet är långt ifrån nybörjarvänligt, man måste verkligen ha tålamodet och sätta sig in i spelet för att kunna komma nånvart. Till en början kan det kännas enormt överväldigat med alla valmöjligheter man har när det gäller att bygga sina karaktärer, jag gjorde så att jag bestämde mig redan innan hur huvudkaraktären skulle vara. Till exempel om man ska satsa på att smyga, mer stealth, eller om man ska vara tank och kötta på. Det blir betydligt lättare att bygga karaktären då och så gäller även alla kompanjoner som man har med sig.

Annat som Pathfinder: Wrath of the Righteous imponerar på är att det finns flera olika spellägen denna gången, vi har inte bara ytor att utforska med gruppen utan även stor karta att ta oss igenom sen även strider med större mängd trupper, lite likt Heroes of Might and Magic vilket är en favorit hos många i denna genren. Det finns dock sina brister i till exempel stadsbyggandet, här är det störst fokus på stora fästningar medans dom mindre samhällen är densamma under hela utvecklingen.

Pathfinder: Wrath of the Righteous

När man väl har byggt upp sitt fort så måste man även behålla det och detta gör man bland annat genom att bestämma vem som ska sitta på tronen av sina kompanjoner för att hålla ordning och reda på området. Mycket att tänka på, många menyer och funktioner att lära sig men när man väl kommer in i det så ger det en hel ny nivå av rollspel till Pathfinder: Wrath of the Righteous.

Grafiskt så är Pathfinder: Wrath of the Righteous ett lyft när det kommer till detaljer, men det är egentligen inte grafiken i sig som imponerar här utan istället är det miljön som allting utspelar sig i som är det imponerande. Så många olika miljöer och kartor att utforska vilket gör att man aldrig tröttnar och ser fram emot vad vi har att vänta oss när en laddfrekvens kommer upp.

Allt ljud i Pathfinder: Wrath of the Righteous imponerar, men det som imponerar mest även denna gången är helt klart röstskådespelarna, dom gör ett fenomenalt jobb där man verkligen får en helt annan känsla när både manuset och röstskådespelaren levererar. Det är många dialoger och mycket att ta in, men varenda dialog och konversation i spelet imponerar på mig, gör bara att man vill spela mer och höra mer.

Pathfinder: Wrath of the Righteous

Det finns så mycket som jag vill prata om när det gäller Pathfinder: Wrath of the Righteous men mycket kan avslöja. Owlcat Games har gjort ett utmärkt jobb med Pathfinder: Wrath of the Righteous som är ett enormt spel, räkna med flera hundra timmar speltid och återspelningsvärdet är enormt här då varje beslut har sina konsekvenser så nästa gång man spelar kan storyn vara helt annorlunda och man får vara med om helt andra karaktärer och världar. Man får helt klart valuta för pengarna och fastän det är mycket att ta in med enormt många valmöjligheter så tror jag dom flesta kan komma in i det, bara man ger det tid, mer tid än många andra spel kräver.

Pathfinder: Wrath of the Righteous visar hur komplext ett spel faktiskt kan vara men samtidigt åt vilken riktning som rollspel borde gå framöver, här har vi helt klart ett rollspel som lever upp till sitt namn och precis som första Pathfinder så levererar även uppföljaren, det finns buggar här och var, men inga buggar som ställde till det för mig, främst för att man drar stor nytta av autosave och något som rekommenderas redan från start.

ÖVERSIKT
Grafik
9
Ljud
10
Miljö
9
Story
9

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.