Recension: Pillars of Eternity II: Deadfire

Enormt efterlängtad uppföljare som gör det ännu bättre, större och intressantare än tidigare. Hur bra kan Pillars of Eternity egentligen bli?

Jag gav tyvärr aldrig första Pillars of Eternity en chans vilket jag kan säga att jag ångrar nu och är något som står på min lista att spela så fort tiden finns där, största anledningen är storyn samt världarna man får utforska i tvåan har jag läst om är minst lika bra i ettan.

Pillars of Eternity II: Deadfire börjar med att vi vaknar upp ur en magisk koma på ett skepp där man från ingenstans blir kapten på detta skepp och utan att ens veta vart man är eller hur man hamnat där är det bara att över rodret och börja utforska den enorma världen, men vad är då målet med allt detta? Hämnd i stort sett, hämnd för något man kämpade med i första spelet men som nu har rasat ihop helt, men även att ”rädda” världen från ondska som vi redan nu vet är nästintill omöjligt.

Har man spelat första Pillars of Eternity så kan man välja att ta med denna sparfil till tvåan för att då följer alla beslut man tagit i första spelet med här, vilket kan påverka vissa beslut och vägar i spelet. Har man dock inte gjort det så kommer man innan äventyret börjar att få svara på några frågor för att kunna ha en bakgrund i spelet, så första spelet är inget måste men en rekommendation.

Pillars of Eternity II: Deadfire har man en huvudkaraktär som under hela resans gång samlar på sig ett ”crew” där man totalt kan vara fem och varje har en eller två klasser, för nybörjare rekommenderar både jag men även spelet att man nöjer sig med en klass till en början men möjligheten finns om man vill testa på att använda två klasser samtidigt.

Något som jag inte var beredd på i början var att man kommer träffa mer än fyra andra kompanjoner/medspelare under resans gång vilket gör att man måste välja ut dom som passar en bäst, alla har sina egenskaper och sina fördelar samt att alla karaktärer inte kommer överens med andra vilket i sin tur kan skapa en dålig stämning i gruppen, mycket att tänka på vilket jag gillar och gör att man skapar som en relation till sin grupp redan från start. Denna relationen kan vara antingen bra eller dålig, kommer dom inte överens så är det inte mycket som tar emot om man ska byta ut någon i gruppen.

Men det ska inte vara lätt, Pillars of Eternity II: Deadfire är ändå ett enormt RPG som ger oss en massa valmöjligheter så varje klass har även underklasser som man måste tänka på där inte alla har sina fördelar för gruppen. Några exempel på underklasser kan vara kannibalism, stealth eller möjligheten till att övertala olika karaktärer i spelet vid lättare dialoger.

Stridsmekaniken i Pillars of Eternity II: Deadfire sker i realtid men man har möjligheten till att pausa så ofta man vill för att välja en annan strategi då fienderna i spelet har en enorm variation, jag får nästan känslan av att varje gång jag startar upp spelet så stöter jag på en ny fiende som kräver andra sätt att få död på dom vilket jag verkligen tycker om och det gör att äventyret i Pillars of Eternity II: Deadfire inte blir enformigt, tvärtom så hitta vi massa nytt hela tiden.

Världarna som vi har att utforska eller ska vi säga öar kommer man till genom att använda sig av skeppet som vi vaknade upp på, även skeppet går att uppgraderas, göras större, större besättning och helt enkelt göra det till ett riktigt ”Black Pearl” som blir oövervinneligt. Det finns massvis med öar att utforska och här har utvecklarna lyckats skapa quests i en bra ordning att vi ”måste” utforska varje ö i slutändan för att kunna ta oss igenom storyn, det finns några fåtal öar som inte finns med på vår lista men som jag valde att utforska i alla fall och där plötsligt kan man spendera flertalet timmar utan att egentligen ha någonting med huvudstoryn att göra.

Pillars of Eternity II: Deadfire är en enorm värld vi ska ta oss an, men en massa karaktärer att prata med där utvecklarna har gjort ett alldeles fenomenalt jobb när det kommer till dialoger och röstskådespelarna som verkligen ger känslan av nästan som en väldigt väldigt lång film där vi bestämmer hur allt ska börja och avslutas.

Grafiken i Pillars of Eternity II: Deadfire är detaljerad, det finns inte mycket att klaga på där vi var med om väldigt få buggar men en massa detaljer i dom olika världarna som har en enorm variation. Även varje karaktär i spelet har detaljer som vi annars inte hade saknat men verkligen uppskattar nu kan inte vara utan. Det kanske mest tråkiga i Pillars of Eternity II: Deadfire är sjöslagen som blir ganska enformiga känns mer bara onödiga ärligt talat.

Det är inte allt för ofta att jag fastnar vid ett spel som Pillars of Eternity II: Deadfire för storyn och karaktärerna men denna gången var det väldigt svårt att slita sig, spelet kommer att släppas även på Nintendo Switch vilket enligt mig är ett perfekt spel för den konsolen där vi kan ta med oss äventyret vart vi vill.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Vill du vara med i diskussionen?
Tveka inte att vara med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


6 + 8 =


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.